Den 9 oktober skrev jag om partiledardebatten och noterade att partierna, som vanligt, mest kastar skit på varandra istället för att diskutera samhällets underliggande problem.
I DN från igår får jag stöd för denna syn. DN refererar till språktidningen som i sin tur refererar till en internationell studie. I denna sticker svenska journalister ut. De skriver mer om de beskyllningar mot sina politiska kontrahenter som partierna ägnar sig åt än om de sakfrågor som trots allt förekommer. Även politikerna själva försöker hålla sig borta från sakfrågorna för att istället kalla sina motståndare för än det ena och andra, helt i Trumps anda.
Jag har länge haft en känsla av att samhället lämnar sin gammaldags redlighet och hederlighet. Lögner får stort utrymme och människor tycker om det. Trump och SD har t ex stora framgångar. Beskyllningar och etiketter får också ökad plats; han är homofob, islamofob, rasist, kommunist, nazist, antifeminist med mera. Visst måste man ibland slå näven i bordet i fråga om sådana företeelser. Samtidigt måste man våga ta debatten, inte om huruvida det är rätt att vara homofob med mera, utan om varför ovanstående problem förekommer och i en del fall växer. Jag har sagt det flera gånger på denna blogg, det räcker inte med att tillskriva människor än det ena än det andra. Det är orsakerna till att människor fallas för tokiga idéer som ska debatteras och vad vi gör åt det.
Det är deprimerande att höra våra politiker debattera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar