Varför jag vägrar kalla mig feminist

Sjöstedts och Dianmarcas feminism

Som jag skrivit tidigare hinner jag inte långt när jag läser tidningen på morgnarna, innan jag blir upprörd över det som skrivs.
I dag hann jag inte längre än till sidan 4 i SvD, innan jag såg mig tvungen att "fatta pennan".

Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh i V har väckt frågan om hedersvåld i våra förorter. Hon är av denna anledning inte längre välkommen i V och bör avgå. Jonas Sjöstedt förklarade enligt artikeln oviljan att ta i hedersfrågan med att ”det kan bli kontroversiellt eftersom det  finns politiska krafter i Sverige som säger att kvinnoförtryck är någonting typiskt för dem som bor i ett visst område och har en viss bakgrund”. Underförstått (säger författaren till artikeln): om det kan gynna SD att prata om hedersvåld är det bättre att låta bli. Även om det innebär fortsatt förtryck från förortens småpåvar.

Rossana Dianmarca är inte bättre. I hennes krönika i Feministiskt perspektiv (9/6) visar hon fortfarande att hon inte förstått: ”Morden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal motiverades med deras kärleksliv och val av partner. Inte i något fall hade morden byggts upp av religiöst tvång som att bära slöja”.

Hårresande logik

Bådas förklaringar är hårresande. Deras logiska resonemang hör hemma i Grönköpings Veckoblad, i Alice i Underlandet eller i en av Kafkas romaner. Det svåra kvinnoförtryck som vi alla läser om i förorterna ska gömmas undan av det skälet att det utövas av människor med viss bakgrund och sker i vissa områden. Det anses alltså kontroversiellt att kämpa för dessa kvinnor.  Det är samma idé som Sarnecki visade med sin allmänna statistik: ingen fara på taket, brottsligheten har inte ökat i landet trots invandringen.

Jag kämpar för alla kvinnors rättigheter, inte bara för svenska, överklasskvinnors rätt att ta komma in i bolagsstyrelserna. Sådana feminister som Sjöstedt och Dianmarca får mig att avstå från beteckningen feminist.

Muslimska kvinnor, som vet vad muslimsk förtryck innebär och som varnar oss för islamisterna, när de kör in sina kilar i vår demokrati, dem kör vi på porten. Nalin Pekul i S och Amineh Kakabaveh i V är bara två exempel av flera.

Skulle kvinnoförtrycket ske på Östermalm eller Söder, då skulle Sjöstedt och Dianmarca rycka ut, för det är ju skillnad på kvinnor och kvinnor.

Min kamp på denna blogg går ut på att kämpa för alla människors frihet med rimlig trygghet och anständiga levnadsförhållanden i botten. Muslimska kvinnor ej undantagna. I den meningen är jag liberal, i den meningen är jag socialist. Men var hittar jag sådana företrädare, i vilket parti?

Nej, Sjöstedt och Dianmarca, ni kämpar inte för alla kvinnors rättigheter, ni borde skämmas.