Globalt vs nationellt

Fler och fler idioter dyker upp

Jag har länge tänkt skriva att den fråga som debatteras i fråga om EU är felaktig. Den gäller huruvida EU ska ha mer eller mindre makt. Den rätta frågan är vad som är globalt och vad som är nationellt. EU ska syssla med globala frågor som klimatet, nationsövergripande miljöfrågor som plast i haven, övergödning i Östersjön, inte sådant som kan lösas hos nationen. Det är särskilt viktigt eftersom EUs länder är så olikartade och många av de frågor som där behandlas är av arten särintresse, men trots det lyfts upp till EU:s beslutande organ som ett allmänintresse.  

Jag skrev till exempel för ett tag sedan att en global förmögenhetsskatt skulle kunna täppa till de superrikas excesser och radikalt minska behovet av skatt för oss andra. Detta framförde jag också på en middag. Bordsgrannen till vänster om mig sa med ett ironiskt leende: "Jag ger uppdraget till dig, lycka till, skååål."
Hans leende påminde mig om min gamla musiklärare i gymnasiet som visste att jag idrottade, vilket han tyckte var en degenererad sysselsättning. Boxning, vilket jag inte sysslade med, var idioti i dess egentliga betydelse, alltså var jag förståndshandikappad. Han sa följaktligen med samma nedlåtande leende som min bordsgranne uppvisade: "Du gillar boxning va?"

Fler idioter än jag har föreslagit liknade idéer om beskattning av förmögenhet. Thomas Piketty är en sådan idiot till exempel.Att hindra högavlönade från att smita från skatt och betala som andra är ett allmänt intresse, inte något särintresse.
Piketty är mer eller mindre idiotförklarad av Björn Wahlroos, styrelseordförande för Nordea. Nu har en idiot till dykt upp, Dani Rodrik, turkisk ekonom och professor vid John F Kennedy School of Government vid Harvard.

 Ekonomi är särintresse

Dani Rodrik skriver följande i sammanfattning på DN den 17 augusti.

Flödena över nationsgränserna av varor, tjänster, kapital och information har knutit samman
världens länder så tätt att inget land längre kan lösa sina ekonomiska problem på egen hand, säger man. Världsekonomin är emellertid ingen global allmänning.

Det som gäller verkligt globala problem, som klimatförändring eller pandemier, gäller dock inte de  flesta ekonomiska frågor. Anledningen till att klimatförändringen kräver globalt samarbete är att jorden har ett enda klimatsystem. 

Priset för dåliga ekonomiska åtgärder betalas inom det egna landet.

Om ekonomisk öppenhet är önskvärd beror det på att sådana åtgärder ligger i landets eget intresse, inte på att den gynnar andra. Öppenhet och andra åtgärder som bidrar till världens ekonomiska stabilitet vilar på egenintresse, inte på globalism. 

Särintresse styr skatteflykt

Rodrik fortsätter:
Det mest oroande i dag är att de utvecklade demokratierna inte tar itu med den ökande ojämlikheten. Detta går också tillbaka på inrikespolitiken, på  finans- och affärselitens grepp om den politiska beslutsprocessen och de sägner de har spunnit kring följderna av fördelningsåtgärder.
Globala skatteparadis skadar andra. Men starka nationer som USA och EU:s medlemsländer kunde ha ingripit mot skatteflykt och kapplöpningen mot botten i företagsbeskattning om de hade velat.

Vår tids problem är alltså inhemska till sin natur och kan inte lösas av internationella institutioner, som lätt övermannas av samma särintressen som undergräver den inhemska politiken.

Alltför ofta är globalt styre liktydigt med att dessa (sär-) intressen gynnas, och följden blir ytterligare globalisering och harmonisering av ländernas ekonomiska politik.

Vet inte vem det var, men jag tror det var Annie Lööf som för ett par år sedan sa att Svenskt Näringsliv var ett särintresse. Hon fick mycket stryk för detta över hela partilinjen. Men visst hade hon rätt. Låg bolagsskatt, låg inkomstskatt för experter och högavlönade, räntesnurror med mera är
särintressen, men lyfts upp som allmänna intressen.

Kvalitet och form viktigare än innehållet

Så kommer han med en ny dimension, vilken jag inte tänkt på.

Det globala styret bör tvärtom hjälpa demokratierna att fungera bättre utan att på förhand avgöra vilka resultaten ska vara. Det skulle förstärka demokratin snarare än globaliseringen.
Global disciplin rörande transparens, bred representation, ansvarsutkrävande och bruk av vetenskapliga eller ekonomiska rön i inhemska processer är exempel på sådana regler.
De globala institutionerna tillämpar i viss mån redan sådana regler. Världshandelsorganisationens avtal om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS) kräver uttryckligen vetenskapliga bevis för att importerade varor inte är hälsovådliga. Sådana procedurregler kan utnyttjas mycket mer och med större verkan för att den inhemska beslutsprocessen ska bli bättre.

Det blir allt fler och fler som inser vad som behöver göras för att helheten ska gynnas och för att inte fler länder ska lämna EU. Än så länge kallas de idioter, men inom något decennium kommer de att kallas experter.

Skååål och lycka till förresten.