Fredric Karén

Som ni märkt kom inget inlägg i onsdags. Det är nu sommar och jag har många andra projekt för mig. Dessutom vill jag ha lite semester. Bloggen kommer därför att gå på sparlåga. Detta blir svårt, då jag bara hinner läsa någon eller några sidor i tidningarna innan jag ser något underligt, ologisk eller rent av korkat (som jag tycker) som jag känner ett tvång inför att kommentera.

Moral in absurdum

Fredric Karén är chefsredaktör för SvD . Han väckte detta tvång. I en artikel i dagens SvD skrivet han om Trumps beteende mot journalister. Han bojkottar den ene efter den andre och då kommer Karén att tänka på Leila Freivalds, vars parti vid den tiden var emot ombildningar av hyresbostäder till bostadsrätter. Hyresgästerna i den fastighet, som Freivalds bodde i, hade vid ett möte beslutat att ombilda fastigheten till bostadsrätt.
Freivalds kom då i en tvingande valsituation, antingen vägra att köpa sin lägenhet och därmed bli hyresgäst till grannarna eller att köpa den. Hon valde det senare och jag minns att hon sa till journalisterna, när de jagade henne och ringde på hennes dörr: "Ni borde skämmas" eller möjligen "skäms ni inte"

Sedan fortsätter Karén i artikeln med Trumps vettlösa agerande. Det blir då indirekt ett jämställande mellan Freivalds och Trump. De är lika goda kålsupare båda två.

Jag kan inte tolka Karén på annat sätt än att den som driver en politisk fråga i avsikt att få till en lag, själv under tiden ska leva som om lagen redan införts.

Avgasrening eller inte

Jag har skrivit om detta sätt att tänka tidigare. Det handlade om Joachim Israel, då professor i sociologi, med som jag minns det, vänstersympatier eller rent av kommunistiska sympatier. Var han stod politiskt är dock oväsentlig. Det handlar alltid om sakfrågan.

På en konferens i Uppsala där jag själv bland annat studerade sociologi, sa Israel att man borde införa en lag som föreskriver katalytisk rening av bilavgaser. Detta sa han i börja på 70-talet, möjligen till och med i slutet av 60-talet. Han var långt före sin tid.

Hur bemöttes då detta. Jo, Jan Trost, en annan sociolog, stod i talarstolen. Han såg till sin lättnad att hans fru räckte upp handen. Han gav henne ordet och slapp därmed själv kommentera saken.

Hon frågade Israel om han hade en sådan katalysator på sin egen bil. Svaret var nekande. Då sa hon: "Då tycker jag att du ska hålla käften."
Jag fick lust att kommentera vad hon sa, men jag var ganska ny i Uppsala och allt för blyg eller feg, tyvärr.

Tydligen är Karén av samma åsikt. Den som kämpar för en lagändring ska under tiden leva som om lagen redan är införd. Anser han att skatten ska höjas, ska han själv betala högre skatt under tiden. Anser han att flyget förorenar, ska han själv aldrig flyga. Anser han att skolan inte ska vara privatiserad, ska han inte sända sitt barn till en bra privatskola i närheten. Och så vidare. Allt sådant är hyckleri och omoral, enligt Karén vad jag kan förstå. Det kan inte bli mycket uträttat i samhället om man själv i ensamt majestät ska gå före eller hålla käften som fru Trost sa.