Köln, Kalmar och Stockholm

     Så var jul- och nyårshelgerna över och det är onsdag, alltså tid för inlägg. Nog har det kliat i fingrarna, när jag läst tidningar och sett på nyheter. Underlag har samlats på hög. Först ska jag ta itu med det akuta, sedan ska jag, som jag lovat, ta upp tingens väsen. Det akuta är det som hänt i Köln, Kalmar och Stockholm, alltså kvinnoförtryck från invandrares och flyktingars sida, speciellt från unga, muslimska män (enligt tidningarna).

Mörker hör medeltiden till, ljuset hör upplysningen till 

     Jag har flera gånger tidigare skrivit om fenomenet att dölja invandrares och flyktingars syn på kvinnor och på den egna religionens överlägsenhet. Inte minst har jag kritiserat de islamska förbunden i Sverige för att de kallar oss för islamofoba, när vi ber om deras hjälp att ta itu med fundamentalismen och det islamska kvinnoförtrycket i våra förorter. Jag har skrivit om att alla stora problem måste föras upp till ytan, diskuteras och åtgärdas. Det gäller även problem som mångfalden för med sig.

     Vi bortförklarar det kulturella förtrycket genom att säga att det beror på socioekonomiska förhållanden. De spelar naturligtvis roll, men förtrycket mot kvinnor vilar ändå på kulturella värderingar.
     Likväl är skulden vår, inte invandrarnas. Vi har inte satsat på en integration värd namnet. Vi har inte talat om för dessa män från Mellanöstern och Afghanistan att vi i Väst anser att man inte ska förtrycka kvinnor. Det är ingen självklarhet, som det kan tyckas. Som advokaten Elisabeth Fritz sa i teve. "Dessa unga män har aldrig sett unga kvinnor, som går klädda som män och som utan följeslagare roar sig som män."
     Frihet för kvinnor existerar inte i deras tankevärld. För många av dem är det helt naturligt att betrakta kvinnor som lättfotade eller till och med som horor, när de rör sig på stan utan följeslagare och dessutom utan att dölja hår, armar eller vader.

     Jag gläder mig självklart över att man nu vågar erkänna problemet, det som jag skrivit så mycket om. Jag hoppas att det är början på allmän självrannsakan och saklig debatt.
 

Varning 

     Jag vill emellertid varna för att människor som är hatiska mot främlingar kan ta chansen att skrika ut sitt hat i falsk tro att det blivit legitimt. I en saklig debatt måste man skilja mellan - å ena sidan - att tillstå att ett problem existerar, kunna sakligt diskutera det och försöka lösa det på ett godtagbart sätt och - å andra sidan - inte låta hat och hets mot dem som är annorlunda få spelrum. Det är de rasistiska och förtryckande värderingarna som dessa människor hyser mot kvinnor, judar och andra som ska angripas. Inget annat. Hets mot muslimer är något annat än att ta tag i de rasistiska värderingar som finns hos vissa av dem.

      Jag hörde att Margot Vallström sagt att vi ska redogöra för brott och etnicitet endast där det är motiverat. Det håller jag med om. Lika rätt som det är att redovisa etnicitet eller religion i samband med brott där det har betydelse, lika fel är det att nämna etnicitet eller religion där det är irrelevant.

Inte polisens fel

     Det är märkligt att när polisen och Brottsförebyggande Rådet i statistik och i andra sammanhang visat upp brott i relation till etnicitet eller religion, där kulturella värderingar sannolikt haft betydelse, så har de utsatts för hård kritik. Sådant är oväsentligt har det hetat. Man kan lika gärna visa statistik på rödhåriga i relation till brott. Men färg på håret har inget med brott att göra, så vitt jag vet. Det har däremot kulturella värderingar. Därför är det viktigt att ha en brottsstatstik som visar på sådana. Först då får vi kunskap och möjlighet att vidta åtgärder. 

     Nu har polisen gjort just det som vi begärt av den, nämligen mörkat brott som hör samman med etnicitet och religion. De har gjort det i den goda avsikten att SD inte ska få fler röster, och nu kritiserar vi dem för detta, alltså just det som vi nyss hyllat dem för. 

     Hyckleriet är lika enormt som moralen är anpassningsbar.