Katarina Wennstam

Låt oss tala om annat

     Åter en person som vill avföra vissa invandrares kulturella kvinnoförtryck från dagordning, nämligen Katarina Wennstam, författare och journalist.

     Hon menar i gårdagens SvD att media har klistrat ihop kvinnoförtrycket med varenda kille med mörkt hår och att det minsann finns svenska killar som är uppväxta med lingen, mellanmjölk och Astrid Lindgrens sagor som fostrats till att tro att det vi bevittnat är acceptabelt. Problemet är vissa mäns kvinnosyn, inte deras hår eller hudfärg.

     Hon har också letat upp en gruppvåldtäkt på Cypern där norska och svenska män var förövarna och då var det charterbolagen som ställdes till svars för att de hade fyllt våra fina svenska killar med alkohol. Hon säger att det finns en speciell charterkultur som innebär mycket alkohol och pissigt  beteende mot kvinnor.

     Det finns säkert en speciell charterkultur. Det finns en massa dåliga subkulturer, t ex på sportarenor, där ungs svenska män slåss och till och med dödar andra supportrar. Det finns en kultur hos unga män att köra otäckt fort med sin bil och ligga alldeles bakom framförvarande bil. Det finns alla skäl i världen att ta itu med dessa svenska och mycket dåliga kulturer. Ja, det finns väldigt mycket att ta itu med i världen.

Varför ska vi blunda

     Men varför blunda för de kulturella problem som finns i förorterna hos invandrade människor från patriarkala kulturer? Varför får vi inte ta itu med dem?  Varför ska de undantas? Varför ska vi börja diskutera andra problem istället?

     Vi har i decennier lämnat invandrande kvinnor i förorterna åt sitt öde, när den självpåtagna sedlighetspolisen går runt och trakasserar dessa för sin "oanständiga" klädsel. De och många män med dem har kommit hit undan religiöst och kulturellt förtryck.

     Det är först när det är svenska kvinnor som det tafsats på som frågan kommer upp på dagordningen. Men Wennstam vill snabbt avföra den. Jag kan berätta att här i vårt etniskt rensade område i Täby har vi inte sett röken av en sedlighetspolis. Min fru och hennes väninnor går utan att bli attackerade. Jag tror att det har med kulturen att göra, inte med vår ljusa hårfärg eller vår ljusa hud.

     Ingen seriös människa har påstått  att tafsandet och våldtäkterna handlar om hårfärg eller hudfärget. Det handlar om patriarkala kulturer.  Och det går att ta itu med dessa utan att klistra ihop varenda man med mörkt hår. Det är inte människorna vi ska åt. Det är kulturyttringarna. Men genom att blunda överlämnar vi debatten till SD och hatarna på nätet. De bakar ihop alla från dessa länder och skyller på dem, som om deras beteende satt i deras gener, och därför vill kasta ut dem ur landet.

     De patriarkala kulturerna  är ju en fruktansvärd företeelses och de växer och får mer eller mindre fritt fram, därför att vi blundar och talar om annat,.
     Att det blir fritt fram att tafsa på och våldta kvinnor därför att de inte skyler allt utom ansiktet, det kan vi väl inte blunda för. Det vi uppnått i fråga om kvinnors jämställdhet tvingas vi nu göra avkall på. Vissa badhus tvingas skilja män och kvinnor åt. Vi går baklänges och det är kvinnorna som får stryk. Varför är det så många kvinnor som blundar för kvinnoförtrycket? Det är för mig en gåta.

Inte flyktingarnas fel

     Det är inte flyktingarnas fel att de beter sig som de gör. De har fått sin patriarkala struktur med modersmjölken och vi har mer eller mindre avsiktligt eller under likgiltighet stängt in dem i sina förorter utan framtid. Vad gör de? Odlar sina patriarkala strukturer till än mer patriarkala former än i sina hemländer. Nalin Pekul och andra med henne har pekat på denna företeelse.

     Vi ska inte blunda eller börja tala om andra problem. Vi ska erkänna dessa patriarkala kulturer och hjälpa förorterna invånare att integreras. Och då handlar det inte om att de ska bli som oss i en massa avseende, utan om att de ska läras sig om mänskliga rättigheter, tolerans mot andra religioner och etniciteter och inte minst i fråga om kvinnors rättigheter. I annat fall cementerar vi det parallellsamhälle vi redan fått. Det handlar också om att de ska få skol- och yrkesutbildning och hjälp in på arbetsmarknaden. De ska ges en framtidstro.

     Vi kan inte vända tillbaka från det mångkulturella samhället, men vi kan lära oss att leva med varandra och då blir mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, tolerans och allas lika rättigheter en nödvändighet. Kvinnor ska inte undantas från denna rättighet, genom att vi pratar om annat.