Maria Ludvigsson

   Öppen skola befängd

   Maria Ludvigsson kallar den öppna skolan för befängd i en ledare idag i SvD. Skolan ska syssla med lärande och utbildning, inte vara en förvarings- och fostringsanstalt, säger hon. Gränserna mellan lärandets fristad och folkets hus suddades ut. Klassisk kunskap och bildning har relativiserats och lärarrollen omvandlats till handledare istället för att bygga på auktoritet. Det lustfyllda lärandet, där elever själva söker kunskap, när de har lust, har fått ersätta struktur och ordning. Skolan är inte och ska inte vara en allmän plats, avslutar hon artikeln med.

   Jag håller med om att struktur och ordning ska råda i skolan (och skolsalen), att läraren ska vara en auktoritet och att klassisk kunskap (alltså en slags allmänbildning) ska ingå i lärandet.

   Däremot håller jag inte med om att skolan ska vara isolerad från samhällets centrala värderingar. Jag kan inte annat än tolka hennes åsikter på detta sätt, när hon säger att skolan inte ska vara en fostringsanstalt.

Skolan en fostringsanstalt

   Vid sidan av skolans (klassiska) lärande ska den, enligt min bestämda åsikt, fostra elever i demokrati, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och tolerans. Om det ska finnas något som kan kallas svenskt och som är viktigt för vårt samhälles välfärd - för alla, så är det dessa universella rättigheter. En skola, som driver sin egen samhälleliga idé kring dessa centrala frågor eller som är likgiltig inför dem, driver direkt eller indirekt fram ett parallellsamhälle.

   Betänk Maria Ludvigsson att överklassens skolor driver för dem centrala värderingar, men av annan art än ovan. De inför bordsskick, kunskap i konst, musik och idrott, till och med kristna förhållningssätt som bordsbön (åtminstone i vissa skolor). Ett gott bordsskick och uppförande i allmänhet är inget fel, men vad jag säger är att de liberaler som hävdar att samhälleliga värderingar ska hållas borta från skolan odlar egna värderingar, som ska skilja dem från folk i allmänhet.

Öppenhet inget fel i sig

   Bildning och lärande är inga motsatser till samhällelig fostran i de av mig nämnda frågorna. Att skolor, sjukhus, banker och andra institutioner är öppna för samhällsmedborgarna är inget fel i sig. Öppenhet är en vital del i vår demokrati. Den ska vi inte motarbeta.
   Däremot är det tragiskt att vi tvingas begränsa öppenheten och införa kontroller och vakter vid passage. Men det är en annan fråga. Att öppenheten inte går att hålla fast vid längre är dessutom en följd av en ideologisk övertro, en liberal låt-gå-politik.
   Observera att jag inte säger att liberalism i sig är fel. Jag säger att en liberalism som karaktäriseras av låt-gå-filosofi är fel. En sådan har jag förstått av dina tidigare artiklar att du, bland andra ledarskribenter i SvD, är förespråkare av.

   I motsats till dig anser jag att skolan och centrala samhällsvärderingar hör samman. Parallellsamhällen har vi fått nog av.

Trött på propagandan

   Jag är ganska trött på denna propaganda som förs under frihetens och globalisering banér. Den gynnar bara de starka, storbolagen och finansmännen, som är i allians med politikerna. Den upprepas och upprepas i olika sammanhang. Vi indoktrineras i en tro som skadar samhällets unga, arbetslösa, sjuka, invandrare och dem med låga löner. Själv tvingas jag upprepa min kritik, om igen och om igen. Det blir tjatigt.

   I nästa inlägg ska jag därför ta upp något annat, nämligen tingens och företeelsernas väsen. Det blir ett mer filosofiskt inlägg, men ändå med koppling till vårt samhälle. Jag avser också att återkomma till temat i flera inlägg.