Islamofobin växer

Enighet om kamp mot terrorism

   Ett hundranittiotre länder, det vill säga alla medlemsländer i FN, har enat sig om att krossa terrorismen, även muslimska länder har alltså gjort det. Det är glädjande.

   Desto mer sorglig är det att Unga muslimer och Sveriges Muslimska råd inte vill ställa upp på att ta itu med den islamistiska terrorismen. Som jag nämnt tidigare har Unga muslimer sagt att det är islamofobi att säga att islam ska ta i tu med islamismen. Muslimska rådets representant började tala om högerextremismen i senaste teveprogrammet Debatt och att det skapar rädsla för islam, om man säger att islam har problem med islamismen.

   Flera rapporter har kommit den senaste tiden om muslimsk radikalism, som florerar under ytan inom moskéerna. Dessutom visar Ruud Koopmans undersökning om en utbredd islamsk radikalisering inom de svenska förorterna. 52% säger att islams bud ska gälla före svensk lag. Sådan radikalisering kan tillsammans med stort utanförskap lätt övergå i islamism.

   Dock finns moskéer som tar itu med islamismen, Eskilstuna-moskén och en moské i Småland till exempel. De kör islamisterna på porten. Det finns säkert fler exempel.

Spela inte SD i händerna

   Jag är övertygad om att sådana uttalanden, som Unga muslimer och Sveriges Muslimska råd har gjort, bara stärker islamofobin. Misstankar gror lätt i en inflammerad situation.
   När ni inte vill ta itu med islamismen kan man tro att ni i tysthet stödjer den. Gud förbjude sådana tankar. Ge inte SD möjlighet att tolka er likgiltighet på detta sätt.

   De flesta av oss icke-muslimer stödjer muslimers rättigheter att i landet utöva sin religion. Det är ett led i vårt toleranta samhälle. Vi är för religionsfrihet, för allas lika rättigheter, judar, muslimer, kvinnor och män, homosexuella och människor med olika etniciteter. Vi kämpar också mot en växande främlingsfientlighet inom våra egna led, som bland annat  riktar sig mot islam.

Vi behöver er hjälp

   Vi är medvetna om risken att kritisera radikaliseringen inom islam. Vi går därför som katt kring het gröt i vår försiktighet. Detta får emellertid inte innebära att vi  inte ska kunna tala om radikaliseringen inom islam mellan varandra. Det är ingen allmän kritik mot islam, utan just kritik mot radikaliseringen och islamismen.

   I mina två senaste inlägg har jag själv försökt balansera orden mellan risken att å ena sidan stämpla islam som något ont och att å andra sidan våga blåsa i visselpipan för att få människor att inse problemet som islam har.

Det drabbar muslimer

   Radikaliseringen drabbar i första hand muslimer i våra förorter, inte oss etniska svenskar. Moderata och demokratiska muslimer förtrycks av radikala muslimer. Många av dem flyr tillsammans med etniska svenskar till ett mer etniskt blandat område. Radikaliseringen och utanförskapet ökar hos de kvarvarande och med det fattigdom, arbetslöshet, skolornas kvalitet med mera. 

Öppen begäran till de muslimska organisationerna

   Era avvisande eller likgiltiga hållning mot radikaliseringen skapar islamofobi inom mig. Jag vill då säga att denna inte riktar sig mot alla de muslimer som bor i landet och som i fred och frihet vill leva här, arbeta, utöva sin religion och gå till fredagsbönen. Den riktar sig mot er som representanter för muslimerna. Den riktar sig mot islamisterna och mot de radiala muslimer som vill motarbeta de mål vi uppnått under decenniers kamp i fråga om kvinnors frigörelse, om yttrandefrihet, religionsfrihet med mera. Er hållning skrämmer mig. Så i den menings har jag blivit islamofob. 

   Jag skrev i förra inlägget att det ligger i våra händer, som etniska svenskar,  att förändra motsättningarna mellan muslimer och andra grupper. Nu vill jag lägga till att det också ligger i era händer, alltså hos er i förbunden och i moskéerna. Utan er hjälp klarar vi inte att få bort motsättningarna mellan muslimer och etniska svenskar. Jag får allt oftare höra om aversionen mot muslimer i slutna rum. Det skrämmer mig lika mycket som er likgiltighet inför att hjälpa till.