söndag 8 november 2015

Ekonomisk ojämlikhet

Ekonomisk ojämlikhet är bra

   Allt oftare säger människor och politiker på högerkanten att vi måste sänka lönerna för dem med lägst löner. Företagen tycker att det kostar för mycket att anställa människor, om de får branschens minimilön. De kan då inte konkurrera med företag i andra länder, som har mycket lägre lägstalöner.

   Jobb finns och det måste utföras, oavsett vi sänker lägstalönerna eller inte.  Människor anställs därför till svartjobb. Större och mellanstora företag anlitar underentreprenörer. Dessa är inte noga med moralen och anställer därför svart arbetskraft till mycket låga löner.

   En följd av denna situation är alltså att vi måste sänka lägstalönerna. Härutöver måste vi sänka skatterna, t ex ha kvar och utöka Rut- och Rot-avdragen. Utan dessa avdrag ökar svartarbetet.

   Dessutom är det så att de med höga positioner måste få ännu högre bonusar och löner. I annat fall flyr dessa duktiga människor till utlandet. Där är nämligen lönerna mycket högre än hos oss.

   Kanske är det på detta sätt. I alla fall låter argumenten bestickande. Vi måste med andra ord acceptera allt större klyftor i landet mellan rika och fattiga. Soppkök och fattighjälp måste inrättas likt den vi ger till flyktingarna i dag. Fattiga kan komma till hjälpstationerna för att få varma kläder och skor till vintern, få mat och grönsaker med sig hem.

   Jag minns mina tidiga år i folkskolan på tidigt femtiotal. Fattiga elever fick gå till en av skolsalarna i vilken de kunde få prova ut begagnade skor, som vänliga människor skänkt. De mindre bemedlade gick också till matbespisningen på lunchrasten. Vi andra i medel- och överklassen gick hem för att äta lunch. Där väntade hemmamamman med lunchen.

   När jag kom in i realskolan hade den ekonomiska jämlikheten ökat. Vi gick alla till matbespisningen, fattig som rik.

   Vi måste nu tillbaka till det ojämlika samhället, för sänker vi inte lönerna för de fattiga får de inga jobb.

Hur kunde det bli så här

   Om nu detta är en sanning, hur kunde det då bli så här? Har det bara blivit så här av sig självt? Eller är det rent av så att det är vi som skapat denna tillbakagång? Vi  har avreglerat, privatiserat och globaliserat. Vi har överlämnat vår beslutsrätt till EU.

   Naturligtvis måste vi samarbeta över nationsgränserna i flera frågor, som klimat, miljö och brottslighet. Men har vi inte privatiserat, avreglerat och framför allt globaliserat för mycket? Var det denna ojämlika, ekonomiska tillbakagång vi ville ha?

   I vår globaliserade värld växer för oss gammaldags, men också internationellt sett vanliga värderingar fram, inte bara kring ekonomisk ojämlikhet, utan på flera områden. Vi segregerar oss i olika skolor och bostadsområden. Vi segregerar också mellan könen. Olika tider införs på badhusen för män och kvinnor.

   Jag för min del vill inte ha det segregerade och ojämlika samhället tillbaka. Är det inte dags att börja fundera över vart vi är på väg och om vi inte ska ändra kurs?

Det var bara en liten fundering, så här på söndagskvällen.  









2 kommentarer:

  1. Ja det var inte så små funderingar kring det ekonomiska läget just nu. Mycket verkar ha ändrats de sista 30-40 åren och hur har detta gått till? Då måste man grundligt studera denna tidsperiod lite närmare vilket jag nu skall ge mig i kast med.

    SvaraRadera
  2. Nej, det var kanske inte så små funderingar. Jag har en ganska bestämd uppfattning om varför det blivit så här och det får jag väl beskriva i ett senare inlägg. Ska bli intressant at höra vad du säger om Pikettys bok.

    SvaraRadera