Samhällsvärderingar

Att tänka rätt är stort

     Vi är snabba att uttala oss om sakers tillstånd i samhället och vad som orsakar dem. Ingen glömd ingen nämnd, inte minst mig själv. Vi faller lätt offer för våra känslor, fördomar, värderingar och vad vi hör sägas av en och annan auktoritet. 

     Vid ingången till Uppsala universitet kan vi läsa: "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större."

     Många säger att det där är fel. Det borde heta: "Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större." För vem ska avgöra vad som är rätt? Ska staten göra det eller någon annan?

     Mitt svar på detta är: "Att tänka fritt är viktigt för att i slutändan kunna tänka rätt". 

     I den över-liberaliserade värld vi idag lever i behöver vi inte uppmana människor att tänka fritt. Det tänks och tycks i de mest bisarra banor och fram kommer de mest absurda slutsatser. SDs tänkande är till exempel ett fritt tänkande, men särskilt stort tycker jag inte att det är. Större är faktiskt att tänka rätt utifrån ett humanistiskt perspektiv.

Svårt att tänka rätt i samhällsfrågor   

     Särskilt svårt är det att tänka rätt i samhällsfrågor. Allt beror egentligen på vilket slags samhälle man vill ha. Om SD vill ha ett homogent samhälle baserat på kristen etik utan inslag av islam, ja då tänker de faktiskt rätt. 
     Konsekvenserna blir visserligen negativ särbehandling av minoriteter, som flyktingar och muslimer. Men det får man ta, för man har ju tänkt rätt.

     Vill man ha ett nyliberalt samhälle där det är fritt att ta för sig, ja då måste statens reglerande hand bort. Då tänker man rätt, när man säger att de fattigas lägstlöner inte ska regleras, att de rika måste få vara ifred med sina pengar. Låga lägstlöner och stora bonusar för de rika sägs betyda mycket för vår välfärd. 
     Konsekvenserna blir ett låt-gå-samhälle med ökade klyftor, segregering, utanförskap och även organiserad brottslighet. Det får man ta, för man har ju tänkt rätt. 

     Vill man ha ett starkt socialiserat samhälle, ja då tänker man rätt när staten tillåts reglera människors liv. Konsekvenserna blir passivitet hos människor. Men det får man ta, för man har ju tänkt rätt. 

Grundsatserna i mitt värdesystem

     Inget värdesystem och dess grundsatser kan sägas vara mer rätt än ett annat. Vi kan tycka det förstås, men något objektivt rättesnöre finns inte. 

     Men det är viktigt att vara klar över vilket värdesystem man själv har. Är man klar över det kommer nästa steg och det är att i varje enskilt ställningstagande tänka efter om det stödjer eller inte stödjer ens grundsatser. Och lika viktigt är då att luta sig mot vetenskap och beprövad erfarenhet. 

För min del är mina grundsatserna följande: 

1. Frihet för så många människor som möjligt.
     Det innebär att lag inte ska hindra människor att leva och verka i frihet, såvida det inte i enskilda fall finns särskilda krav för sådan lag. Det kan t ex vara att det allmänna skadas, att andra människor skadas eller att andra näringar skadas. 
     Det innebär således att starka (läs oerhört rika) människor inte får ta för sig på ett sätt som ger ovan nämnda skador. Det innebär också att starka grupper i samhället inte får begränsa andras frihet. 

2. Trygghet och utvecklingsmöjligheter för så många människor som möjligt.
     Det innebär så lika individuella utvecklingsmöjligheter för så många människor som möjligt, oavsett etnicitet, ålder, sjukdomar och kön.
     Det innebär så små inkomst- och förmögenhetsskillnader som möjligt mellan människor, utan att drivkrafter och ekonomi skadas påtagligt. 

3. Ett självständigt och opartiskt rättssystem, inklusive polisväsende och annan myndighetsutövning.
     Statens utövning av makt måste bygga på demokratiskt stiftade lagar. Det innebär någon form av demokratiskt system i botten, men också hänsyn till minoriteter.  

4. Yttrandefrihet, fria media och organisationsrätt.
Yttrandefrihet tillsammans med rätten att bilda opinioner är en av de viktigaste demokratiska institutionerna. 

     Ovanstående punkter ställer väl så gott som alla upp på, i alla fall med vackert munväder. De är självklara för oss i Sverige och finns med i våra grundlagar, även om formuleringarna är annorlunda.

     Givetvis kommer det alltid till avvägningar mellan ovanstående teser å ena sidan och allmänningen, andra näringar och människors enskilda intressen å den andra. Och det är alltid svåra avvägningar. Men de finns där och de har substans.

     Ändå går politiker emot dem nästan dagligen i sin iver att stifta lagar som stämmer mer med deras ideologi, än med ovan angivna grundsatser. Även enskilda människor gör det. Det sker naturligtvis inte i ond avsikt eller ens medvetet. De flesta är i någon slags god tro, förförda av sin egen ideologi, sina värderingar och känslor. 
     Det var detta fenomen som fick mig att starta denna blogg. Jag ville visa hur lurade vi blir av de vackra orden om valfrihet, globalisering, mångfald, arbetslinjen och så vidare. De är faktiskt inte till för oss utan för de starka i samhället. 

Man kan säga att ovanstående punkter, 1-4, stämmer väl med en låt-gå-stat. 

Enligt min mening behövs det därför ett par tillägg en punkt 5, 6 och 7:  

5. Integration
     I ett låt-gå-samhälle ökar klyftorna automatiskt mellan människor. Rika bor för sig, fattiga för sig. Etniska svenskar för sig, invandrare för sig. Främlingsskap ökar och tillit minskar. De ekonomiska klyftorna ökar. Det har vi sett bevis på i hela västvärlden, sedan Reagen och Thatcher släppte "the bull free". Piketty har noga visat hur en oreglerad kapitalism ökar klyftorna i sitt mastodontverk: "Kapitalet i det 21 århundradet". 
     Därför behöver vi en aktiv integration mellan olika grupper i samhället, även mellan fattiga och rika, vilket betyder minskade inkomstklyftor. 

6. Skydd för miljö, natur och djur.

     Vår överlägsenhet som människor gentemot natur och djur ställer - enligt min mening - krav på oss. För det första måste vi skydda naturen. Det är faktiskt den vi lever av. Vi bör så långt det är möjligt bevara våra ekosystem, inte bara för egen skull utan också för dess egen skull. Dessutom vet vi inte vad konsekvenserna blir, när vi ingriper i naturen med full kraft. För det andra bör vi skydda såväl vilda som tama djur. De har rätt att som arter få slippa utrotning. 
     Vi får heller inte hindra deras naturliga levnadssätt. Det innebär att vi inte ska förstöra deras habitat, alltså levnadsbetingelser. Vi får inte plåga tama djur med trånga utrymmen eller på annat sätt. Även de ska kunna leva ut sina naturlig beteenden. Ju högre art, desto viktigare är dessa principer. 
     Naturligtvis måste även här avvägningar göras.  


7. En öppen stat som verkar för punkterna 1-4 ovan
     Det måste finnas en stat som arbetar för ovanstående principer. Den ska vara öppen. Med det menar jag att offentlighetsprincipen, alltså insynen i beslutsgrunder med mera är oerhört viktig. Det gäller givetsvis även kommuner och landsting. 


     Det kan tyckas naivt att ställa upp ovanstående grundsatser på grund av att det alltid kommer till avvägningar. Men den som inte är klar över sitt eget värdesystem och dess ingående grundsatser kommer att irra runt i politiskt hänseende utan mål och mening, bara prat och ideologi. 

     När jag skärskådar politiken i denna blogg har jag dessa grundsatser för ögonen. Jag lutar mig samtidigt mot vetenskap och så kallade beprövad erfarenhet, så långt det är möjligt. 

     Det kan sägas vara min ideologi och som sådan har den alltid begränsningar och undantag. Och det är viktigt att förstå att varje trossystem har sådana gränser och undantag. I annat fall har man förfallit till fundamentalism och det leder alltid till absurda slutsater.  

     Du som läser detta, vad är dina grundsatser? Och om du är klar över dem, lutar du dig då på vetenskap och beprövad erfarenhet, när du tar ställning i en enskild fråga? Stödjer ditt ställningstagande dina grundteser eller inte?  Eller låter du rädslor, känslor och ideologi ta överhanden eller kanske ännu värre, låter du dina enskilda intressen gå före det samhälle du säger dig vilja ha?