Turism, en del av lösningen

Ven blomstrar

Den 27 juli läste jag en artikel i DN om Ven, ön mellan Danmark och Sverige. På 1960-talet planerades en storflygplats med flytande kasinon och megahotell att förläggas på ön. Idag får vi alla, och särskild Venborna, vara glada för att detta gick om intet.
     Under 1970-talet låg ön i stiltje. Små jordbruk hade slagits samman till storgårdar och en del mark låg i träda. Ön var döende.
     Idag maler Hven Durum sitt eget mjöl till bröd, som säljs över disk. Mjölet blir också till pasta. Hvens Getost gör chèvre. Julia Persson pressar olja ur den solvarma rapsen. Spirit of Hven i Backafallsbyn skapar en omtalad whiskey, som säljs på Systemet. På krogen Ella skapas rätter på fisk och skaldjur, som leveras direkt från havet varje morgon. Det är tungor, torsk och spättor och de är så färska att de sprätter vid leveransen.

                    Ven har fått nytt liv som symbol för en ny framtid för landsbygden

     Ett litet frågeteckens ser jag dock långsamt stiga upp ur den venska myllan. Vad lever de av under vintern? En del produkter säljs naturligtvis till butiker även utanför sommar- och turistsäsongen, men i övrigt? De kan knappast ha någon vintersäsong, som man har för turisterna i Norrland med ishotell, hundslädar och skidåkning. Tydligen klarar de sig i alla fall, annars skulle de inte ha kunnat bo kvar året runt.

Yngre människor är entreprenörer 

     Jag läser då och då om unga människor, som odlar ekologiskt och säljer sitt närodlade i egen butik och levererar till andra butiker i närheten. De säljer mycket till turister, både svenska och utländska, men självklart också till boende i närheten.
     Jag läser om andra som öppnar lokala verksamheter som bygger på turism. Andreas Ahlsén i Kolarbyn utanför Skinnskatteberg, t ex. Jag blev nyfiken och tog mig dit. Två nätter tillbringade jag där. Om min vistelse där hoppas jag senare berätta om i min natur- och kulturblogg.
Andreas driver Sveriges mest primitiva vandrarhem. Han köpte verksamheten för några år sedan. Den gick då mycket knackigt. Efter det har han utvecklat den till en riktig succé.
     Turister kommer från hela världen - även på vintern faktiskt. För ett par år sedan ville en familj från England komma mitt i vintern. Andreas berättade att snön kan bli över metern och att det kunde bli 25 grader kallt, ja ännu kallare. "Det gör inget. Vi kommer i alla fall."

                               Andreas med turister från Frankrike och Holland

     Snön var över metern djup när de kom. På natten blev det minus 21°. På morgonen ringde han ut till dem på sin mobil och frågade om de levde. Till saken hör att de bodde i en kolarkoja, som alla gäster gör där. Dess tak och väggar är täckt av mossa eller kolstybb. En lämm utgör dörr. Den faller av sig självt in mot kojan. Den lämnar en öppning om ca en decimeter i dess övre kant, så att frisk luft kan komma in. En eldstad finns och på dess fris finns plats för stearinljus.

     "Vi har det fin-fint", svarade engelsmännen. "Vi eldar som sjutton och vi har 14 grader i kojan." Något så spännande och roligt hade barnen inte upplevt.

                                               Kolarkojan inifrån på kvällen

     Andreas samarbetar med lokala egenföretagare. De erbjuder, varg-, älg- och bäversafari och det året om. En eloge för Andreas.

                                                 Andreas vid receptionen
   

Turism är underskattat för sysselsättning på landsbygden

Är det naivt att tro att vi kan skapa sysselsättning genom turism på detta sätt? Det finns de som säger det. Vi ska fortsätta vara ett avancerat industriland och konkurrera med spetsteknologi, inte med låga löner och turism. Turismen kan Spanien och Italien ta hand om.
     Givetvis ska vi konkurrera med spetsteknologi, men vad är det som har skett. Utländska företag köper upp våra bilföretag och andra industriföretag. Kina, Indien, Sydkorea, Brasilien med flera länder har börjat konkurrera med samma spetsteknologi.
     Samtidigt har vi i praktiken börjat konkurrera med låga löner, bland annat genom utländsk arbetskraft och osäkra anställningar på timlön. Företagsledare vid stora företag vill naturligtvis vara konkurrenskraftiga. Inget fel i det. De behövs de också. Men vid sidan av det industriella företagandet måste vi också gynna företagande inom turism och annan lokal verksamhet. Turismen är större än gruv- och stålindustrin redan idag. Den är större än många av de stora industribranscherna och levererar skatt och intäkter utan avdrag för inköp av utländska insatsvaror. Den skapar arbetstillfällen på landsorten och bevarar vår miljö. Trots detta hugger vi ner våra natur- och urskogar och låter förgifta våra sjöar, just det som de utländska turisterna har kommit hit för att se.

     Ingen kan konkurrera med oss om svensk natur. Den finns bara här.  De senaste 10 åren har utländska turister strömmat till vår ö i skärgården, tyskar och fransmän främst. Det går att hyra ut sin stuga för mellan 7 och 10 tusen kronor i veckan, om man vill det. Grannen hyr ut för 25 tusen, men då finns förstås 14 bäddar och flera rum. Så är det på många andra orter runt om i landet.
     Hör upp kommunal- och riksdagspolitiker! Förstör inte förutsättningarna för turismen. Ersätt inte våra skogar med stora kalhyggen och trädåkrar. Förgifta inte hav och sjöar genom övergödning och avfall från industriell verksamhet. Vår natur är till stor del svaret på landsortens sysselsättningsproblem. Med klok politik kan både industri, lantbruk, skogs- och gruvdrift utvecklas i samverkan med lokalt företagande inom turism, ekoodling och butiksförsäljning av närodlade produkter.